_tif.png)
Den internationella konventionen om säkerhet till sjöss, International Convention for the Safety of Life at Sea, SOLAS, skiljer mellan "Survival craft" och "Rescue Boat". Den här artikeln går på djupet med vad som avses med survival craft. Hur ser en sådan ut och vilka krav ställs det?
Artikeln ingår i studierna till flera av våra kurser. Innehållet är aktuellt för Räddningsfarkoster och Beredskapsbåtar, Basic safety, Fartygsbefäl klass VIII samt Säkerhetskurs för yrkesfiskare. Precis om med alla andra av våra artiklar är alla läsare välkomna även om du bara läser för eget intresse. För att inte göra artikeln allt för lång har vi sållat bort allt sådant som inte är av direkt intresse för sjömannens handhavande och egna säkerhet. För en fullständig redogörelse över vart livflottar och livbåtar skall förvaras, vilken modell som föreskrivs på respektve fartyg och liknande hänvisar vi direkt till SOLAS konventionens tredje kapitel.
Kapitel tre i SOLAS handlar om Life-saving appliances and arrangements. I kapitlet föreskrivs survival craft och rescue boats. För att hitta mer information om vad som avses med detta behöver vi titta i LSA-koden. Om du läst våra andra artiklar om personlig livräddningsutrustning så vet du vid det här laget att LSA - koden är en förkortning för Life Saving Appliance code.
Kapitel 4 i LSA-koden handlar om olika typer på survival craft och vilka krav som ställs på dessa.
Som survival craft räknas livflottar och livbåtar. Det finns två typer av livflottar. En uppblåsbar livflotte som är den vanligaste men också en "rigid liferaft". En "rigid liferaft" flyter på fasta flytelement istället för de uppblåsbara kamrarna på den vanliga livflotten.
Med survival craft menas också livbåtar av olika typer.
Det finns öppna, delvis slutna och helt slutna livbåtar som alla sjösätts med hjälp av en dävert. Vissa livbåtar är så kallade fri-falls-livbåtar.
Fri-falls-livbåtar och helt slutna livbåtar kan vara utrustade med ett eget luftsystem som kan försörja hela livbåten med luft i minst 10 min. Dessa livbåtar kan även vara skyddade mot brinnande olja i 8 minuter. Vi kommer återkomma i en separat artikel om konstruktion och generella krav på livbåtar.
Generella krav för livflottar enligt LSA-koden
Vi fortsätter den här artikel med att lära oss mer om uppblåsbara livflottar.
Varje livflotte ska;
- klara att flyta uppblåst i 30 dagar oavsett sjöförhållanden.
- klara ett fall på 18 meter.
- klara att flera personer hoppar på flottens tak från en höjd av minst 4,5 meter.
- med full last i lugnt väder och med drivankare i vattnet klara att bli bogserad i tre knop.
Bild: Livflotte med tak med plats för 12 personer. Till höger ser vi en av de två ingångarna. På flottens tak syns positionsljuset.
Livflottar är vanligtvis väldigt stora och rymmer många personer. Ingen flotte får vara mindre än att den rymmer sex personer. Livflottar som ska rymma fler än 8 personer ska ha två separata ingångar. Varje ingång ska vara tydligt uppmärkt. Minst en av ingångarna ska vara försedd med en "boarding ramp" kapabel att att hjälpa en person som väger 100 kg att ta sig upp i livflotten. Inne i livflotten ska det finnas ett rep eller liknande som kan användas för att hjälpa till och dra sig upp i livflotten.
Livflotten ska vara försedd med ett tak som skyddar personerna i livflotten. Taket ska blåsas upp automatiskt. Taket ska gå att både stänga och öppna på ett enkelt sätt även när du bär en räddningsdräkt. I taket ska det finnas ventilationshål för att säkerställa en god luftkvalite i livflotten även när taket är tillslutet. Vidare ska taket vara försett med en anordning för att samla upp regnvatten.
På livflottens tak ska det finnas ett vitt positionsljus med en ljusstyrka av minst 4,3 Candela. Batteriet som driver lampan ska ha energi nog att hålla lampan lysande i 12 timmar. Även inne i flotten ska det finnas ett vitt ljus. Även detta ljus drivs med ett batteri och kravet är en drifttid på 12 timmar.
Både positionsljuset på taket och ljuset i livflotten ska tändas automatiskt när taket blåses upp men det ska också finns möjlighet att manuellt stänga av och på ljuset för att spara energi i batteriet då det är ljust ute.
Konstruktionskrav för uppblåsbara livflottar
Flytkraften kommer från minst två uppblåsbara kammare. Kamrarna blåses upp av en icke giftig gas. Oftast används koldioxid som faktiskt är giftig för människor i koncentrationer av 8-10%. Gasen ska strömma ut från tryckkärlet till de separata kamrarna via en backventil. Om en kammare blir punkterad eller av någon anledning inte fylls med gas så ska livflotten klara att flyta på bara en uppblåst kammare. För att dimensionera nödvändig flytkraft i en livflotte räknar man med att varje person väger 82,5 kg och att livflotten ska ha ett positiv fribord med full last med bara en kammare fylld med gas.
Golvet i livflotten ska givetvis vara av vattentätt material. Golvet ska isolera mot kyla och detta kan göras på två olika sätt. Det vanligaste är att golvet görs dubbelt och du kan pumpa upp golvet med en pump som finns i livflotten. Det andra sättet är att flotten är försedd med ett isolerande material ovanpå golvet. Ett tips är att när du väl har kommit ombord i livflotten tar av dig flytvästen och sätter dig på den. Då blir det både varmt om baken och du sitter i en bekvämare position i livflotten.
En person ska ensam klara att blåsa upp livflotten. Att blåsa upp livflotten ska ta 1 minut när yttertemperaturen är mellan 18 och 20 grader Celsius. Vid -30 grader Celsius ska det ta max 3 minuter att blåsa upp flotten.
Stabilitetskrav för uppblåsbara livflottar
Det finns inte lika tydliga regler för en livflottes stabiltet som det gör för det fartyg som livflotten är monterad på. Kravet är att flotten ska vara stabil i sjön när flotten är helt uppblåst och flyter med taket uppåt. Om livflotten flyter upp och ner ska det gå att vända livflotten. För att förbättra stabiliteten är flottarna försedda med påsar på flottens undersida. Dessa fylls med vatten och ger en låg tyngdpunkt vilket är bra för stabiliteten.
Bild: De gula symmetriskt placerade påsarna fylls med vatten vilket ger låg tyngdpunkt på livflotten.
Utrustning i livflottar enligt SOLAS A PACK
Utrustningen i en livflotte regleras av konventionen. Grundutrustningen kallas för SOLAS A men för vissa fartyg får vissa lättnader göras och då är livflotten istället utrustad enligt SOLAS B. Flotten ska märkan med SOLAS A PACK eller SOLAS B PACK i romanska versaler beroende på vilken utrustning som finns i livflotten. Vi ska börja med att gå igenom vad som måste finnas med i utrustningen för en livflotte utrustad enligt SOLAS A så kommer avsluta med de lättnader som får göras vid utrustning enligt SOLAS B.
En räddningsring med lina fäst i livflotten. Linans längd måste vara minst 30 meter.
En eller flera knivar beroende på hur stor flotten är. En av knivarna ska vara fäst på flotten i anslutning till platsen där utlösningslinan är föst i livflotten.
Minst ett öskar.
Två svampar
Två stycken drivankare
Två flytande paddlar
tre konservöppnare och en sax
Första hjälpen låda som ska vara möjlig att öppna och därefter återanslutas så den bibehåller sitt skydd mot vatten och fukt.
En visselpipa eller motsvarande ljudsignal.
Fyra nödraketer
Sex nödbloss
Två röksignaler
En vattentät ficklampa för att avge morsesignaler. Det måste finnas en reservlampa och en extra uppsättning batterier.
En effektiv radarreflektor
En signalspegel med instruktioner hur man signalerar till fartyg och flygplan.
En lista med alla nödsignaler på ett papper som tål vatten och fukt.
Fiskelina med sänke och metkrok.
Nödlivsmedel bestående av minst 2400 kcal per person. Nödlivsmedlet ska vara enkelt att öppna även med räddningsdräkt påtagen.
1,5 liter dricksvatten per person. Dricksvattnet får till del ersättas med ett system för att producera dricksvatten i livflotten.
En graderad mugg att dricka ur.
Sjösjuketabletter för minst 48 timmars vistelse i livflotten samt minst en spypåse per person.
Instruktioner över hur man överlever i en livflotte.
Instruktioner över omedelbara åtgärder i en livflotte.
Termiskt skydd mot nedkylning för minst 10% av antalet personer livflotten är avsedd för.
All utrustning ska förpackas och förvaras inne i livflotten i en vattentät väska. Väska ska klara att flyta i vatten i minst 30 min utan att skada utrustningen i väskan.
Bild: Bilder på utrustning som finns i livflotten.
Utrustning i livflottar enligt SOLAS B PACK
Passagerarfartyg som går på kortare internationella resor kan efter godkännande får göra avsteg från kraven på utrustningen enligt SOLAS A PACK. Ett SOLAS B PACK måste minst innehålla följande utrustning.
En räddningsring med lina fäst i livflotten. Linans längd måste vara minst 30 meter.
En eller flera knivar beroende på hur stor flotten är. En av knivarna ska vara fäst på flotten i anslutning till platsen där utlösningslinan är föst i livflotten.
Minst ett öskar.
Två svampar
Två stycken drivankare
Två flytande paddlar
Första hjälpen låda som ska vara möjlig att öppna och därefter återanslutas så den bibehåller sitt skydd mot vatten och fukt.
En visselpipa eller motsvarande ljudsignal.
En vattentät ficklampa för att avge morsesignaler. Det måste finnas en reservlampa och en extra uppsättning batterier.
En effektiv radarreflektor
En signalspegel med instruktioner hur man signalerar till fartyg och flygplan.
En lista med alla nödsignaler på ett papper som tål vatten och fukt.
Sjösjuketabletter för minst 48 timmars vistelse i livflotten samt minst en spypåse per person.
Instruktioner över hur man överlever i en livflotte.
Instruktioner över omedelbara åtgärder i en livflotte.
Termiskt skydd mot nedkylning för minst 10% av antalet personer livflotten är avsedd för.
Två nödraketer
Tre nödbloss
En röksignal
Ett SOLAS B PACK innehåller alltså inte nödlivsmedel, vatten eller fiskeutrustning. Antalet nödraketer, nödbloss och röksignaler är halverat.
Det var allt för den här gången. Nu kan du allt du behöver veta om livflottar enligt SOLAS konventionen. Tack för att du tog dig tid!