Skepparexamen

Skepparexamen var en tidigare svensk nautisk utbildning som under lång tid utgjorde en viktig kompetensgrund för förare av större fritidsbåtar och vissa typer av sjöfartsuppdrag. Utbildningen är idag avvecklad och det är inte längre möjligt att examineras mot Skepparexamen, men den har haft stor betydelse för utvecklingen av dagens behörighetssystem inom svensk sjöfart. Innehållet i Skepparexamen reglerades historiskt genom Kungl. Maj:ts kungörelse (SFS 1960:488) om lägre nautisk och maskinteknisk utbildning, som angav ramarna för utbildning och examination. Med stöd av denna författning fastställde dåvarande Skolöverstyrelsen, i samråd med Sjöfartsverket, mer detaljerade anvisningar om kursinnehåll och provmoment.

Skepparexamen användes även som formellt kompetenskrav i annan lagstiftning, bland annat i Kungörelse (SFS 1970:344) om kompetenskrav för förare av större fritidsbåtar, där det angavs att den som förde vissa större fritidsfartyg skulle ha avlagt Skepparexamen enligt gällande författning eller motsvarande utbildning. Kursen omfattade både teoretiska och praktiska moment inom navigation, sjövägsregler, sjömanskap, säkerhet och meteorologi, även om det exakta innehållet kunde variera över tid beroende på gällande myndighetsanvisningar. I dag har Skepparexamen ersatts av moderna behörigheter, såsom Fartygsbefäl klass VIII.

​

Trots att Skeppserexamen inte längre kan examineras förekommer den fortfarande som historisk referens i äldre dokument, certifikat och regeltexter, vilket gör kunskap om utbildningen relevant vid tolkning av äldre handlingar och jämförelser med dagens behörighetssystem.